Michael gick i min parallellklass på Journalisthögskolan i Stockholm. Det var när
Palme styrde landet och vi studerande var i vår krafts dagar.
Har väldigt vaga minnen av Michael. Kanske hejade vi på varandra någon gång i hissen.
Kontakt uppstod först när jag på någon av våra klassträffar fick veta, att han var mycket
intresserad av Tjeckien och läste tjeckiska på ett studieförbund.
Så kom han att intressera sig för Finland och finska. En gång i veckan bär det nu av till en studiecirkel med blott fyra deltagare.
Knappt hade jag hört om detta lovvärda initiativ, förrän jag erbjöd mig att ställa upp som coach,
vilket med glädje accepterades.
Michael skriver ibland och undrar om han är alltför frågvis. Jag svarar alltid med vändande e-
post, att det är hur skoj som helst att coacha.
Ett aber i sammanhanget är, märker jag, att den grammatik jag för trettio år sedan kämpade för
att banka in i skallen numera inte utgör något problem. Däremot har jag glömt många
grammatiska termer. Kasusen sitter som med Karlssons klister, men jag måste googla för att försäkra mig till
exempel om att ändelsen -lla eller -llä är adessiv.
Och jag frågar inte Menetkö raitiovaunulla työpaikallesi, utan Met sä spåralla
duuniin? (Åker du spårvagn till jobbet?)
Ibland får jag litet ångest och undrar om vi går för snabbt fram. Som när jag nyligen mailade
Michael om en skylt på Stockmanns elektronikavdelning; KIHARRIN.
Ändelsen -IN anger ett verktyg. Och basen i ordet är KIHARA eller HÅRLOCK.
Lärde mig det en julafton nedbäddad med flunsa på hotell i Peking och Olavis Virtas
Punatukkaiselle tytölleni på kassett som enda sällskap. Där besjungs en flicka kallad herttainen
kiharapää.
Dechiffrerar RÖD-HÅRIG-FLICKA-TILL-MIN åt vetgirige eleven med tillägget ÄLSKVÄRD-
LOCK-HUVUD.
Och avslutar som pricken över i med att KIHARRIN är en locktång, vilket Michael nog
vid detta lag redan själv listat ut.
Säg inte annat än att finsk grammatik lockar…
Sören Viktorsson
31 mars 2024
Det står mycket om finskan i pressen just nu. Närmare bestämt om hur viktigt det torde vara eller inte vara att behärska sagda språk för…
9 mars 2024
Den första döda människa jag såg - om än på avstånd - var Sovjetunionens utrikesminister mellan 1957 och 1985 Andrej Gromyko. Vi var ett gäng…
18 februari 2024
Omständigheter gör att jag tillbringar en hel vecka i Sverige. Det är säkert mer än tjugo år sedan jag vistades så länge i fosterlandet. Det…
27 januari 2024
Sent på juldagens afton kommer ett sms. Det är från min kusin Håkan som bor med familj i ett litet samhälle utanför Huskvarna. ”Jag måste…
6 januari 2024
Gångna helgerna skulle ha tillbringats i Tjeckien, närmare bestämt södra Böhmen som gränsar mot Österrike. Det är en vacker trakt med förtjusande små medeltida städer.…
4 november 2023
En helt vanlig höstdag. Inte mycket att hitta på. Sticker mig in (underbart finlandssvenskt uttryck) på Kampens servicecentral, en mötesplats för stadens seniorer samt arbetslösa…
3 juni 2021
Sitter och jobbar litet med innehållet i hemsidan. Om den genererat särskilt många uppdrag genom åren vet jag inte, men som frilansjournalist behöver man någon…
25 mars 2021
Så gott som varje vecka ringer jag och Dimitris varandra med hjälp av mobiltjänsten Viber. Den innebär att man förutom att prata med även kan…
24 december 2015
Kort före julafton 2015 tar jag in på det lilla hotellet ett stenkast från Vatikanstaten. Det är nästan exakt 42 år sedan jag senast bodde…
12 maj 2015
En dag 1907 lämnar 26-årige Ludwig Strand och hans yngre syster Hilda den lilla staden Nässjö i Småland. De kommer aldrig att återse Sverige. En…
16 juli 2014
Ty det hände sig en novermberdag, att ett e-mail sändes ut från landet i öster till det i väster om att de som känt varandra…
11 januari 2011
Fick en smula reslust. Packade ner tandborsten och passet och reste till Sydvietnam. Det är varmare här än i Finland. Vietnameserna tycker mycket om vårrullar,…