19 juli 2024
Torsten är läkare och för ett stillsamt, välordnat liv i Stockholm. På en charterresa till Kos lär han känna sin motsats, den kedjerökande och neurotiska Marianne som doktorerar på kackerlackor.
De flyttar ihop och även om hon finner honom tråkig, lockar tryggheten. Torsten å sin sida ser i henne den spontanitet som han själv saknar.
En dag berättar han om sin bäste barndomsvän, Henrik. Denne bor sedan flera år tillbaka på en stor båt i Guadeloupe, tillsammans med balettdansösen Eva och parets tre söner.
Marianne blir till sig av entusiasm, de bara måste åka för att hälsa på denne fantastiske man och hans hustru.
Det är mörkt när de – med svår jetlag – går ombord på Svandrottningen. Torsten kan ändå inte undgå att se att båten är en skorv. Marianne å sin sida utropar entusiastiskt, när Henrik i pergolan hällt rom i glasen, att här vill hon bo resten av sitt liv.
Eva, som varit uppburen balettdansös i Stockholm, säger inte mycket. Hon är mager, sliten och ler med stängd mun. Inom kort har läkaren Torsten för sig själv ställt diagnosen tandlossning.
Jag tillbringar ett par soliga sommardagar i Helsingfors i Torstens, Henriks, Mariannes och Evas sällskap. När Inger Alfvéns ”Ur Kackerlackors levnad” gavs ut i Sverige för fyrtio år sedan väckte den stor uppmärksamhet. Romanbygget har fyra beståndsdelar, i vilka var och en berättar om händelserna ur sitt perspektiv.
Torsten inser sakta men säkert att Henrik, som han en gång beundrade gränslöst, är en ansvarslös översittare. Men han saknar modet att ta en konfrontation.
Evas högsta dröm är att Torsten ska ta med henne hem till Sverige, men hon klarar inte att be honom och förseglar därmed sitt öde.
Marianne och Henrik inleder i smyg ett förhållande och hon stannar kvar på Svandrottningen, där hon ju kan forska på dess kackerlackor…
Hur det slutar ska inte avslöjas här. Men boken är fascinerande och Alfvén skoningslös i skildrandet av människolivets elände.
Sören Viktorsson
Kåseriet är tidigare publicerat i Hufvudstadsbladet