23 november 2024
Skulle det anordnas en omröstning gällande kalenderårets tristaste månad, är jag rätt säker på att november tar priset.
Grått, mulet och regnigt. Dunkelt när man vaknar och beckmörkt när man går och lägger sig.
Har gått en tid och i tankarna filat på ett kåseri med titel typ November-blues. Så slår det mig, att det är ganska meningslöst och improduktiv att idissla på detta tema.
I morse gick jag upp för egen maskin, tog en fika på caféet i Kampen och fick ett leende av en dam vid bordet bredvid.
Så gick jag hem till en lägenhet som förvisso vore i behov av storstädning, men vad gör nu det när man bor nästan mitt i stan?
Gläder mig över stor finländsk vänkrets. Och i afton ska jag dinera med ett rikssvenskt par. Vi stötte ihop på Svenska Gillet och jag konstaterade genast att mannen ifråga intervjuade jag hösten 1981
då han gjorde sin värnplikt på arméns tolkskola i Uppsala.
Gångna veckan har jag hunnit intervjua såväl Årets pensionär i Esbo som en f d HBL-medarbetare, vilken samlar på bland annat gamla grammofoner och skivspelare.
Intressanta och kloka personer båda två. På frågan om hemligheten bakom att uppnå livskvalitet även i hög ålder svarade mannen i Esbo:
– Dåligt minne och god hälsa.
Samlaren har i senior ålder börjat författa böcker. Jag undrar försynt om det inte vore lämpligare att bara njuta sitt otium.
– Ja men det här är ju verkligen att njuta. Som pensionär bestämmer du själv hur mycket och när du vill arbeta.
Pratar på telefon med ungdomsvännen Alf i Jönköping. Dagen före julafton dimper han ner med flyg från Göteborg och på annandagen tar vi båten till Estland. Fyra nätter i Tallinn och två i Tartu, med undertecknad som ciceron.
Snart är det december och kanske blir det en och annan Lilla jul.
På nyårsafton tänker jag lova att inte lova något. Ett löfte lätt att hålla…
Världsläget är ju helt bedrövligt. Men på mikronivå kan man väl få njuta en smula?
Count your blessings – Räkna dina välsignelser!
Sören Viktorsson
Kåseriet är tidigare publicerat i Hufvudstadsbladet