6 januari 2024
|
Gångna helgerna skulle ha tillbringats i Tjeckien, närmare bestämt södra Böhmen som gränsar mot Österrike. Det är en vacker trakt med förtjusande små medeltida städer. Av hälsoskäl måste dock resan flyttas fram några månader. Knappast någon förlust, för då har ölterasserna hunnit öppna och landskapet visar sig från sin allra bästa sida. Ungdomskompisen Alf från Jönköping kommer sent på julafton med flyg från Göteborg. Att ha gäster i hemmet föder motstridiga känslor. Visst är det roligt med gemenskap, men har man bott ensam länge kan det också bli konfliktfyllt. Vem vill stiga upp mitt i natten för att finna att det egna badrummet är upptaget..? – Alf, jag avskyr att ha folk boende hos mig. Men dig och ungdomsvännen Matz från Göteborg klarar jag! Det är smällkallt ute långa tider under Alfs besök och vi stannar mest inomhus. Han plöjer en pocketupplaga av Dostojevskijs ”Brott och straff”. I motsats till kåsören är Alf mycket händig. Kunde han hjälpa mig att dra i ett par skruvar utan att gängorna förstörs? Vill han gå med till Stockmann och köpa nya glödlampor? Kan han tänka sig montera fast taklampskärmarna som av någon obegriplig anledning sussat sött i min garderob? Samt sätta fast skyddsglaset runt lysröret i badrummet? Sådana här göromål är lika enkla för Alf som det är för mig att fritt ur minnet deklamera en dikt av den store Tang-poeten Li Bai (701-762 e kr) eller att spontant riva av en Beatles-låt på gitarren. Vi vakar in nya året med öl, vin och entrecote samt sallad. Början av året går sedan åt till att rensa lägenheten på allsköns prylar jag aldrig kommit att använda. Det är en fantastisk känsla att nu ha pejl på var varenda pryl ligger och att ha gjort sig av med de kläder som krympt så att de inte längre går runt magen… Pricken över i-et är när ungdomsvännen Alf byter några ord på telefon med Matz i Göteborg. – Det är lugnt nu. Visst kan du hälsa på Sören i sommar. Man kommer in i hallen utan besvär… Sören Viktorsson |
Kåseriet är tidigare publicerat i Hufvudstadsbladet