21 september 2024
Far till Grekland om några dagar. Goda vännerna Dimitris och Giouli bjuder in till det hotell de driver på ön Syros.
Sådan vänlighet kan man inte avvisa och i oktober är grekiska vädret ungefär som en vanlig sommar här i Norden.
Vad roar man sig med om dagarna i huvudstaden Ermoupolis, då värdarna är helt upptagna med att sköta hotellet?
Spontant tänker jag, att nu vore det läge att packa med en bunt grekisk-böcker och plugga så flisorna yr.
Men, jag VET att nästan alla böckerna skulle bli liggandes i resväskan på hotellrummet. Målet att kunna konversera flytande på grekiska har jag gett upp.
Fast roligt, tänker jag, om Dimitris och Giouli och jag om aftnarna på tavernan kan sätta av en halvtimme, då vi försöker hålla oss uteslutande till deras uråldriga och så fascinerande modersmål.
Konstigt med den så kallade tredje åldern; Man får liksom rucka på mycket, som tidigare föreföll närmast heligt. Var dag har nog av sin egen plåga, står det i Matteusevangeliet, och jag skriver gärna under på det.
Träffar på Mannerheimvägen en kollega som berättar, att hon simmar en kilometer tre dagar i veckan. Det gjorde jag också, på nu stängda Georgsgatans simhall, när jag var ny i stan.
Dimitris och Gioulis hotell ligger på en höjd – det är nedförsbacke till centrala Ermoupolis. Sedan kan man ju unna sig taxi tillbaka.
Mailar dem och frågar, om det möjligen finns något hotell i deras närhet med simbassäng. Och som för någon liten slant kan släppa in en äldre, inte direkt trådsmal farbror som talar bruten grekiska.
I väntan på svarsmail kombinerar jag nytta med nöje, genom att på nätet kolla upp vad simbassäng respektive simbyxor – som de ju kallas på finlandssvenska – kan heta på nygrekiska.
Pisina hade man väl nästan kunnat gissa sig till. Och byxorna ifråga kallar grekerna Magio. Fransmännen säger Maillot de bain.
Finns här något språkhistoriskt samband? Kanske, men jag unnar mig lyxen att låta frågan förbli obesvarad.
Sören Viktorsson
Kåseriet är tidigare publicerat i Hufvudstadsbladet